Profeternas väg i kallet till Allah (del 2)

Mohammed (må Allah prisa och välsigna honom)

Den ädlaste av alla Profeterna och den siste av dem, Mohammed son till Abdullah (må Allah prisa och välsigna honom). Den som sändes med det största, mest kompletta och mest omfattande budskapet. Den som Allah sände som en barmhärtighet till skapelsen, och som en som kommer med goda nyheter och som en varnare, och som en Kallare till Allah med Hans tillstånd, och som ett skinande ljus. Det finns inte något gott utan att han vägledde sin umma (nation) till den pekade ut den för dem, och inte heller finns det något ont utan att han varnade dem för det. Så vilken utav grund utav Islams grunder började denne upphöjde Profet med? Vad var startpunkten för hans dawah? Han (må Allah prisa och välsigna honom) började med det som alla Profeter började med, och började där de började med i deras dawah: att kalla till tewhid-tron, och att kalla till att all dyrkan enbart ska vara till Allah ensam. Han började med vittnesbördet, Ingen har rätt att dyrkas utom Allah, Mohammed är Allahs Sändebud, (Lä iläha illAllah Mohammador Rasoulollah). Går det ens att föreställa sig att han eller vemsomhelst utav Profeterna skulle börja med något annat än denna väldiga grund, fundamentet för alla de gudomliga Budskapen?! Allahs Sändebud (må Allah prisa och välsigna honom) började med den här grundläggande principen, så det första som folket hörde var, Vittna om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah. Så de stolta och högmodiga sade:

”De icke troende sade, Har han gjort alla dyrkansobjekt till enda Gud, som ensam ska kallas på och som hör alla kall. Det här var något väldigt underligt som vi inte känner till. Så ledarna bland dem gick iväg till varandra och sade, Fortsätt med det som ni gör och sluta inte dyrka era avgudar. Han säger endast detta till oss för att få inflytande över oss.”

Han fortsatte kalla till denna ädla grund och högsta mål under hela Mecka-perioden utav hans Sändebudskap, i fjorton år. Han blev inte uttröttad eller försvagad. Han stod tålmodigt ut med alla sorters skador för att sprida denna grundprincip, då inga religiösa plikter utav Islams pelare föreskrivits för honom, förutom Bönen som blev förpliktigad i det tionde året utav hans Profetskap, och bortsett från de utmärkta uppförandena gällande att hålla släktskapsbanden, sannfärdighet och kyskhet som han beordrade sitt folk med. Dock var kärnan av hans dawa och orsaken till dispyt och opposition mot honom denna väldiga grundläggande princip. Så Allah gav denne ädle Profet (må Allah prisa och välsigna honom) uppdraget att etablera denna grund.

Allah, den Högste, säger:
”Väldigen har vi sänt ner Boken till dig (Mohammed (må Allah prisa och välsigna honom)) med sanningen, så dyrka endast Allah med all dyrkan uteslutande till honom. Sannerligen accepteras endast den dyrkan som är fri från shirk av Allah. Men vad gäller de som tar och kallar hjälpare och beskyddare vid sidan om Allah så säger de, Vi dyrkar endast dem så att de medla för oss och föra oss närmare till Allah. Sannerligen kommer Allah att döma mellan dem gällande de religösa frågorna som de argumenterar om.”

Allah, den Högste, säger:
”Säg, Allah har beordrat mig att dyrka Honom ensam, bara Honom uppriktigt, och inte sätt något vid Hans sida, och jag har beordrats att vara den förste utav denna nation som underkastar sig till Honom som Muslim, särskiljande Honom med all dyrkan. Säg, Jag fruktar ifall jag skulle vara olydig min Herre i denna sak, att straffas på en väldig Dag. Säg, Det är endast Allah som jag dyrkar, särskiljande Honom med all dyrkan enbart och uppriktigt till Honom, inte till någon annan än Honom.”

”Säg, Sannerligen är min Bön, mitt slaktoffer, mitt liv och min död, allihopa för Allah,  Skapelsens Herre. Det finns ingen del i det för någon annan än Honom. Detta är det som min Herre beordrat mig med, och jag är den förste utav denna nation att underkasta mig själv som muslim.”

Han beordrade även honom att kalla folket till att fullfölja och implementera denna princip, och att fortsätta på den. Allah, den Högste, säger:

Människor! Dyrka er Herre (Allah) som skapade er och de innan er så att ni må vara utav de Gudfruktiga. Den som för er gjort jorden till en viloplats och himlen till ett hus, och sände ner från himlen vatten och förde fram ur växtligheten föda för er. Så sätt inga likar till Honom då ni vet (att ingen har rätt att dyrkas förutom han).”

Allah, den högste säger:
Er Gud är endast en enda Gud. Så dyrka ingen annan än Han, den Barmhärtige Förbarmaren.”

Allah den Högste sade:
”Säg: ”Människor! Jag är Allahs Sändebud, [utsänd] till er alla av Honom som äger herraväldet över himlarna och jorden! Ingen förtjänar att dyrkas utom Han – Han som skänker liv och skänker död. Tro därför på Allah och Hans Sändebud, den olärde Profeten, som tror på Allah och Hans ord, och följ honom så att ni får vägledning.” [al-Araf – 7:158]

Och de korantecken som handlar om detta är många, och det som vi lade fram är endast exempel på Allahs sändebuds väg (må han prisas och välsignas) i att kalla till Monoteism.

Och i Sunnahn så finns det otroligt mycket som visar att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, började sitt kallande med Monoteism, och att han avslutade den med det, och att han däremellan var aktiv med att kalla till det under hela hans liv (må han prisas och välsignas).

  1. Det återberättas från Amr ibn Abasa as-Solami (må Allah vara nöjd med honom), som sade:
    ”I den oupplysta tiden (före Islam) ansåg jag att folket var vilsna, och att det dom följde var falskt, eftersom de brukade dyrka avgudarna. Sen hörde jag talas om en man i Mekka som mottog uppenbarelse, så jag satte mig på mitt riddjur och åkte iväg till honom. Vid den tiden höll sig Allahs sändebud borta på grund av hans folks förtryck, så jag uppförde mig på ett mjukt sätt tills att jag fick träffa honom i Mekka. Då sade jag till honom: ”Vad är du?” Han svarade: ”Jag är en profet.” Så jag sade:  ”Vad är en profet?” Han sade: ”Allah har sänt mig.” Så jag sade: ”Vad är det som han har sänt dig med?” Han sade: ”Han har skickat mig för att familjebanden ska stärkas, och att avgudarna ska krossas, och att Allah ska särskiljas, inget ska dyrkas utom Han.” Så jag sade: ” Och vilka är med dig på detta?” Han sade: ”En fri man och en slav.” [Amr ibn Abasa as-Solami] sade: Och vid den tiden var Abo Bakr och Bilal med honom utav de som trodde på honom… ”
  2. Och när Amr ibn al-As och Abdullah ibn Rabia al-Makhzoomi gick med sin delegation till an-Nejäshi, kungen av Abyssinia och talade med honom så sade de för att hetsa honom mot muslimerna som hade emigrerat till Abyssinia: Konung, till ditt land har det kommit några dåraktiga ungdomar från oss, de har skiljt sig iväg från deras eget folk, och har inte antagit din religion, och de har hittat på en religion, varken vi eller ni känner till den…” Så an-Nejäshi frågade dem (muslimerna) och sade: ”Vad är det för religion som ni har skiljt er från ert folk för, och inte antagit min religion, och inte heller något av dessa folks religioner?!” Så Jafar ibn Abi-Talib var personen som talade med honom, han sade: ”Konung, vi var ett oupplyst folk som tillbad avgudar, och vi åt självdöda djur, och vi betedde oss lösaktigt, och vi klippte släktskapsbanden, och vi behandlade våra grannar på ett dåligt sätt, och de starka bland oss brukade ta från de de svaga. Sådana var vi tills att Allah skickade ett sändebud till oss från våra egna led, vi kände till hans [fina] härkomst, hans ärlighet, hans pålitlighet och hans kyskhet. Så han kallade oss till Allah, att vi bör särskilja honom, och dyrka honom, och att avsäga oss allt det som vi och våra förfäder brukade dyrka förutom honom, som stenar och statyer. Och han beordrade oss att vara sanningsenliga, och att uppfylla förtroenden, och att knyta släktskapsbanden, att vara goda grannar, att lämna förbjudna saker och blodspillan. Och han varnade oss för lösaktighet och falskt tal, och att förbruka föräldralösa barns egendom och falskt att anklaga kyska kvinnor. Och Han beordrade oss att endast dyrka Allah och att inte tillbe något tillsammans med honom…”

    Så han berättade för honom om Islam. ”Så vi trodde på honom och bekräftade det han sade och vi följde honom i det han kom med. Så vi dyrkade endast Allah och vi dyrkade inte något annat vid sidan om honom, och vi gjorde förbjudet det han förbjöd och tillät det han tillät oss. Så vårt folk blev fientliga mot oss och plågade oss och de försökte försvåra religionen för oss för att få oss att återvända till dyrkandet av avgudar, och att tillåta de vidriga handlingarna som vi tidigare tillät. Så eftersom de underkuvat, förtryckt oss, och gjorde det outhärdligt för oss, och kommit mellan oss och vår religion, så utvandrade vi till ditt land och vi valde dig före alla andra, och vi såg fram emot att få vara dina grannar, och vi hoppades att vi inte skulle förtryckas hos dig
    …” (hadithen fortsätter vidare)
  3. Också bland de frågor som Hirqil (Heraclius) frågade Abo Sofian om Allahs sändebud (må han prisas och välsignas), under Hodeibia-freden (i Medina). Han frågade Abo Sofian: Vad befaller han dig?” Abo Sofian berättade, jag sade: ”Han säger, Dyrka endast Allah och sätt inte något som hans medhjälpare, och lämna det som era fäder påstår. Och han manar till bönen, välgörenhet, kyskhet och att knyta släktskapsbanden.”

Så dessa hadither visar oss klart vad Allahs sändebuds, må han prisas och välsignas, kallade till, både i Mekka-perioden och Madina-perioden.

 

Torterandet av hans följeslagare på grund av ”Ingen har rätt att dyrkas utom Allah” – den monoteistiska tron

Allahs sändebuds, må han prisas och välsignas, följeslagare utsattes för de värsta typerna av tortyr på grund av deras trogenhet till den korrekta trosuppfattningen, och att de särskiljde all dyrkan åt Allah ensam, och att de förkastade avgudadyrkan (shirk) och otro (kufr).

Det återberättas från Abdullah ibn Masoud, må Allah vara nöjd med honom, som sade:– De första som öppet uppvisade Islam var sju personer: Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, Abo Bakr, Ammar och hans mor Someia, och Sohaib, och Bilal och al-Miqdad. Vad gäller Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, så skyddade Allah honom genom hans farbror Abo Talib. Och Abo Bakr, Allah skyddade honom genom hans stam. Men vad gäller resten av dem så brukade Polyteisterna ta dem och klä dem i rustningar av järn och låta dem grillas i solen. Så alla gjorde det de som de blev tvingade till, utom Bilal, hans kropp blev verkligen obetydlig för honom inför Allah, och den behandlades som obetydlig av hans folk, så de brukade låta barnen släpa honom runt om i Mekka, och han brukade säga upprepade gånger, ”Bara en, bara en (Gud).”

Och i Ibn Hishams historiebok nämns det:Omeja ibn Khalf brukade ta ut honom (Bilal) i middagssolen när den var som hetast och kasta ner honom på hans rygg i Meckas platta dalsäng, och han brukade beordra att en enorm sten skulle placeras på hans bröstkorg. Därefter han brukade han säga, ”Vid Allah, du kommer vara kvar så här tills du dör, eller tills du förnekar Mohammed, och dyrkar al-Lat och al-Uzza.” Då sade han medan han befann sig i en sådan prövning: ”Bara en, bara en (Gud).”

Och Someia torterades till död på grund sin monoteistiska övertygelse, inte för att hon var en politisk ledare.Det rapporteras från Mujahid, som sade:
Den första martyren i Islam var Someia, Ammars mor. Abo Jahl stötte ett spjut in i hennes mage.

Ibn Sa’d sade:
Hon accepterade Islam tidigt i Mecka, och hon var en av de som torterades för att tvingas till att överge sin religion. Men hon genomled det med tålamod, tills Abo Jahl en dag kom till henne och stötte ett spjut in i hennes mage så hon dog.

 

Den stora Vikten som gavs åt Aqidan i Madina-perioden

Och efter att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, och hans följare hade migrerat till Medina, och den islamiska staten var grundades på Utvandrarnas (Mohajiron) och Stödjarnas (Ansar) ansträngningar, och med monoteism som grund, så fortsatte betonandet av monoteismens vikt, och Korantecknen sändes ner med den, och de profetiska riktlinjerna kretsade kring det.

1. Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, nöjde sig inte trots allt detta. Han brukade trohetseden till den från de mer framstående följeslagarna, för att inte nämna andra, då och då och när helst tillfället uppstod så tog han deras trohetsed om den.

Allah den Högste, säger:
Profet! När de troende kvinnorna kommer till dig för att avlägga trohetsed – [och lovar] att inte sätta något vid Allahs sida, att inte stjäla, att inte begå äktenskapsbrott, att inte döda sina egna barn, att inte sprida förtal som de själva diktat upp och att aldrig vägra dig lydnad i det som är rätt och rimligt – tag då emot deras trohetsed och be Allah om förlåtelse för dem, Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [60:12]

Och denna vers, även om den handlar om att ta en ed från kvinnorna, så brukade Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, också ta männens ed från på samma sätt.

Det återberättas från Ubada ibn as-Samit, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
”Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, var i en sammankomst då han sa: ”Svär trohet för mig att ni inte ska tillskriva Allah några medhjälpare, och att ni inte ska stjäla, inte heller begå otukt och döda inte era barn, och versen som togs som ett löfte från kvinnorna (När de troende kvinnorna kommer till dig…). Så den av er som uppfyller detta löfte, han ska belönas av Allah. Och den som begår något av detta och och drabbas av ett straff, då har han sonat för det. Och den som begår något av detta och hans synder döljs av Allah , då det är upp till Allah: om han vill kan Han förlåta honom, och om han vill kan Han bestraffa honom.”

Och Ibn Kathir citerar ett stort antal hadither som nämner att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, brukade ta kvinnornas ed vid versens innehåll. Bland dessa hadither är den som är återberättas från Aisha; hadithen från Omeia bint Ruqeyqa; hadithen från Omm Atia, hadithen från Selma bint Qeys, en av sändebudets mostrar , må han prisas och välsignas; och hadithen från Ra’ita bint Sofiän al-Khoza’iya.

Sedan sade han: ”Och Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, brukade ta detta löfte från kvinnorna upprepade gånger.” Därefter citerade han hadithen från Ibn Abbas och andra hadither.

Jag säger:
Och likaså brukade han ta detta löfte upprepade gånger från männen. Detta indikeras av hadithen från Ubada ibn as-Samit som vi nämnde tidigare.Men också av hadithen från Auf-ibn Malik al-Ashja’i, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
Vi var med Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, nio, åtta, eller sju män., då han sade: Ska ni inte svära Allahs sändebud en ed?” Och då hade vi nyligen svurit honom en ed, så vi sade: ”Vi har redan svurit dig en ed, Allahs sändebud!” Sedan sade han: ”Ska ni inte svära Allahs sändebud en ed?” Så vi sträckte ut våra händer och sade: ”Vi har redan svurit dig en ed Allahs sändebud, så vad gäller eden vi ska svära?” Han sade: ”Att ni ska dyrka Allah och att inte tillskriva honom några medhjälpare; och de fem obligatoriska bönerna; att du lyder (och han sade ett ord tyst); och att ni inte ber folk om något.” Så jag såg några av dem, om en av dem tappade sin piska så bad han inte någon att räcka honom den.” (Trots mödan av att kliva av riddjuret.)

2. Och han brukade skicka hans kallare, hans lärare, hans domare och hans ledare till olika kungar och tyrannerna och till olika områden med det monoteistiska kallet.

Det återberättas från Anas, må Allah vara nöjd med honom, Allahs sändebuds tjänare, må han prisas och välsignas, att:
Allahs profet, må han prisas och välsignas, skickade brev Kisra (Chosroes), och Caesar och Nejäshi (Negus) och till varje tyrann och kallade dem till Allah. Och denna Negus var inte den, som profeten, må han prisas och välsignas, bad begravningsbön för.”Detta visar sig i texten i hans brev till Caesar, och att hans syfte var att kalla till monoteism. Dess text är: ”I Allah Namn, det mest barmhärtige, den förbarmande. Från Mohammed, Allahs slav och hans sändebud, till Hiraql, Bysans mäktige. Välsignelse för de som följer vägledningen.Vidare: Utan tvekan så kallar jag dig till Islam (underkastelsen), underkasta dig (Allahs vilja som muslim) och du ska bli säker, och Allah ska belöna dig tvåfaldigt. Men om du vänder dig bort, då ska du få bära bördorna av dina undersåtars synder.”

Följare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka något annat än Allah och inte tillskriva Allah några medhjälpare och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allahs ställe.” Och säg om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som har underkastat oss (Allahs vilja som muslimer).” [al-Ma’ida 3:64]

När profetens brev nådde Caesar kallade han på Abo Sofian ibn Harb och några ryttare från Quraysh, och de var handelsmän i Sham under tiden av krigsstillestånd som Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, gav Abo Sofian och de otroende bland Quraysh. Så de besökte honom när de var i Jerusalem, och han ställde frågor till Abo Sufyan, bland dessa var:
Caesar sade: ”Vad befaller han (dvs. Allahs sändebud) er?” Abo Sufyan sade: jag svarade: ”Han säger: ’Dyrka Allah, bara han, och tillskriv Honom inte några medhjälpare, och lämna det era fäder säger (om Allah).’ Och han manar till bönen, ärlighet, kyskhet och familjebanden.”

3. Och Allahs sändebud brukade bereda hans arméer för kampen för Allah skull, för att monoteismens budskap ska upphöjas.

Den som strider för att Allahs ord ska vara det högsta, det är han som gör det för Allahs skull.”

Och han brukade ge hans generaler anvisningar om att innan striden börja med att kalla till monoteism.

Från Boreida ibn al-Hoseib, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
Då Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, skulle skicka en arméchef till en trupp eller en armé, brukade han ge honom råd om att frukta Allah i hans personliga angelägenheter, och att vara god mot de muslimer som är med honom.

Och han sade:
När du möter din fiende bland polyteisterna så erbjud dem tre alternativ, om de accepterar ett av dem, acceptera då det och låt dem vara:
Kalla dem till Islam. Om de accepterar det så godta det och låt dem vara.
Uppmana dem då att lämna sina bostäder och att emigrera till Utvandrarnas boplats.
Men om de vägrar, uppmana dem då att betala skatt. Om de accepterar det så godta det och låt dem vara.
Men om de vägrar, sök Allah, den Högstes hjälp och strid mot dem.
Och om du belägrar en befästning och de ber dig att låta dem kapitulera till Allahs dom, tillåt dem inte kapitulera då, eftersom du inte vet vad Allahs dom är gällande dom. Låt dem i stället kapitulera till er dom. Bestäm sedan efteråt hur ni vill göra med dem.

En hadith som liknar den som återberättas från Boreida är hadithen som återberättas från an-No’man ibn Moqarrin al-Mozani, må Allah vara nöjd med honom. Den nämns av Moslim, Abo Dawoud, och Ibn Maja, som alla sade:
”Alqama sade: Moqatil ibn Haian berättade den för mig, han sade:
Moslim ibn Heisam återberättade för mig från an-No’man ibn Moqarrin från Profeten, må han prisas och välsignas”
– sedan samma innehåll som hadithen ovanför.

4. Dessutom sände han, må han prisas och välsignas, Mo’ad till Yemen som ledare, domare och lärare. Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sa till honom då han gav honom råd:

Du är på väg till ett folk från bokens folk, så låt det första du kallar dem till vara: vittnesbördet om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah, – och i en återberättelse – att särskilja Allah med all dyrkan, och att jag är Allahs sändebud. Så om så de lyder dig i det, informera dem då att Allah har förpliktigat dem fem böner varje dygn. Om de lyder dig däri, så informera dem att Allah har förpliktigat dem en välgörenhet som tas från deras förmögna och ges till deras fattiga. Om de lyder dig däri, akta då dig för att ta det finaste från deras förmögenhet, och akta dig för de förtrycktas bön för att det finns inget hinder mellan den och Allah (som hindrar den från att besvaras).

Det finns inget tvivel om att han brukade ge denna liknande råd till alla hans kallare och ledare och domare, som han skickade ut.

5. Och Kampen (Jihad) lagstiftades för monoteismen, och att rena jorden från avguderiets förödelse.Allah, den Högste, säger:

Och strid mot dem tills att ingen prövning återstår och all dyrkan ägnas åt Allah. Om de då upphör skall alla fientligheter upphöra utom mot de förtryckande. [2:193]

Ibn Jarir (at-Tabari), må Allah vara honom nådig, sade i sin Korantolkning (2/194-195):
”Allah, den Högste, säger till sin profet, må han prisas och välsignas: Och strid mot de avgudadykare som strider mot er tills att ingen prövning återstår, d.v.s tills dess att ingen avgudadyrkan återstår, och tills dess att ingen dyrkas utom Allah, och tills man släcker all dyrkan av avgudar, de som tillskrivits gudomlighet och som tagits som Allahs likar, de falska gudarna. Och att all fullständig dyrkan och lydnad endast hör till Allah, inte till avgudar och avbilder… Qatada förklarade det som: ”Så att det inte finns någon avgudadyrkan.”.

Sedan nämnde han sina berättarkedjor för denna förklaring från Qatadah, Mujahid, as-Suddi och Ibn Abbas, och sade sedan:
Det som menas då Allah säger ”Diin” (arabiska) här är: Dyrkandet och lydnaden till Allah i det han påbjuder och förbjuder.

Ett exempel på det är al-A’shis uttalande (i poesin):
Han underställde ar-Ribab, fast att de hatade undergivenhet – han uppnåde det med strider och offensiver.

Därefter han nämnde han sin berättarkedja till ar-Rabi som sade angående ”och all dyrkan (Din) kan ägnas Allah” det betyder: ”Tills inget utom Allah dyrkas”, vilket är innebörden av lä iläha illä Allah (ingen har rätt till dyrkan förutom Allah). Det är vad Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, slogs för och kallade till.”

Det återberättas från Abo Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade, ”Jag har beordrats att strida mot folket tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah. Så den som säger: ”ingen har rätt att dyrkas utom Allah” (lä iläha illä Allah), hans egendom och hans person är säkra från mig, förutom av skuld, och han är själv ansvarig inför Allah.”

Också de troendes ledare Omar, må Allah vara nöjd med honom, sade till Abo Bakr, Allahs sändebuds efterträdare, må han prisas och välsignas, då han bestämde sig för att slåss mot avfällingarna och mot dem som vägrade att ge den obligatoriska välgörenheten. Han sade:
Hur kan du strida mot folket, då Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade: ”Jag har beordrats att strida mot folket tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah. Så den som säger: ”ingen har rätt att dyrkas utom Allah” (lä iläha illä Allah), hans egendom och hans person är säkra från mig, förutom av skuld, och han är själv ansvarig inför Allah.”

Så Abo Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Vid Allah, jag kommer att ta upp strid mot de som skiljer på bönen och den obligatoriska välgörenheten. Sannerligen är den obligatoriska välgörenheten en skuld på förmögenheten. Vid Allah, om de vägrar att ge mig en get som de annars skulle ha gett till Allahs sändebud (må han prisas och välsignas), då tänker jag ta upp strid mot dem för att ha vägrat ge den..

Det återberättas från Jabir ibn Abdillah, må Allah vara nöjd med dem, som sade att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade: Jag har beordrats att strida mot folket tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah. Så när de har sagt: ”ingen har rätt att dyrkas utom Allah” (lä iläha illä Allah), då går deras förmögenhet och deras liv är säkra för mig, förutom av skuld, och de är själva ansvariga inför Allah.”

Sedan läste han upp: Så påminn! Din uppgift är endast att påminna dem, du uppgift är inte att kontrollera dem. [88: 21-22]

Det rapporteras från Ibn Omar, må Allah vara nöjd med dem, som sade att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade:
”Jag har beordrats att strida mot folket, tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, och att Mohammed är hans sändebud, och att de upprätthåller bönen och ger den obligatoriska välgörenheten. Om de gör det då går deras liv och deras egendom säkert från mig, förutom av skuld, och de är själva ansvariga inför Allah.”

Och vi kan se att att i återberättelserna från Omar, Abo Bakr, Abo Horeira och Jabir så tas endast frågan om monoteism upp och inga andra frågor (som bön och den obligatoriska välgörenheten). Förmodligen är anledningen bakom detta den enorma vikt som sändebudet, må han prisas och välsignas, lade på den frågan, att han ofta bara nämnde den frågan, för att visa dem hur stor och viktig den är. Också på grund av att han, må han prisas och välsignas, visste att de förstod att allt annat som Islam innebär, kommer från att den (monoteismen) nödvändiggör det och kräver det, särskilt Islams pelare och Imans pelare.

Min åsikt är – På grund av att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, oftast endast nämnde det som är kopplat till trosläran, så använde Omar det som sitt bevis. Och Abo Bakr svarade, då han försvarade sin ståndpunkt, genom att dra en parallell mellan den obligatoriska välgörenheten och bönen: ”Vid Allah, jag ska strida mot den som gör skillnad mellan bönen och den obligatoriska välgörenheten …” Men om han kände till Ibn Omars återberättelse så skulle han genast ha använt det som sitt bevis.

Och om Omar kände till det som hans son Ibn Omar hade återberättat så skulle han inte ha haft någon invändning mot det som Abo Bakr sade. Och om de som var närvarande, t.ex Abo Horeira, kände till Ibn Omars återberättelse, så skulle de ha nämnt det för dem.

Och förmodligen är förklaringen för det det som vi pekade på tidigare – den stora vikten som sändebudet lade på trosläran, och att han upphöjde den, och att han ofta talade om den.

Vikten av att rena jorden från avgudar och gravar

Också för att den tydligaste och viktigaste aspekten som profeterna kom med, som de lärde ut och fostrade, var särskiljandet av Allah i all dyrkan, och detta var faktiskt den största tvistefrågan mellan profeterna och deras fiender.

Och den tydligaste aspekten bland falskheten och vilseledningens aspekter som profeterna, må de prisas och välsignas, kämpade mot, på den ena sidan, och som de förnekande månggudadyrkarna från alla de olika länderna slogs ursinnigt för att försvara på den andra sidan – det handlade om dyrkandet av avbilder och avgudar, och de fromma och profeternas gravar (mausoleer), att dom görs till heliga platser och offrandet till dem, och att folk fäster sig vid dem, bland både härskarna och undersåtarna, med kärlek och längtan, och med rädsla och hopp, och tron på att de skulle medla för dem hos Allah för att förverkliga deras önskningar.

Detta var utan tvekan grov avgudadyrkan (shirk) som inte förlåts. Nu vi måste nämna, utöver det som vi redan har nämnt då vi talar om profeternas tillvägagångssätt, särskilt när vi talade om Ibrahim, de frommas ledare och de värdelösa avgudarnas förgörare, något om kampen som Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, passionerat utkämpade mot denna grova avguderi (shirk), som faktiskt lyckades krossa dessa avgudar, och för att blockera alla vägar som Satan och hans anhängare bland människorna använder för att få dom att dyrkas och att sättas som likar till Allah, genom att använda, benämningar som ”gudar” eller ”helgon” (awliä) eller något annat missvisande namn.

Så från det här kriget som förklaras av Koranen och Koranens nedsändares sändebud, är Allah, den Högstes ord: ”Har ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza ,och Manat, den tredje [som ni dyrkar]? Förbehåller ni er alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma? Det är sannerligen en ojämn fördelning! Nej, dessa [gudinnor] är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Allah har aldrig gett tillstånd till detta. – De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.” [an-Najm 53:19-23]

Så det här är förakt för det som de tillbad, ett starkt förakt, och kamp mot det, en sån otrolig kamp. Allah, den Högste, säger även:”Så håll er på avstånd från den smutsen av falska gudar och avhåll er från lögnaktigt tal. [Dyrka] Allah med den rena, ursprungliga tron och sätt ingenting vid Hans sida; [med] den som sätter något vid Allahs sida är det som om han störtade från skyn och blev fåglarnas rov, eller fördes långt bort av vinden till en okänd plats.” [al-Hajj 22:30-31]

Allah den Högste, säger: ”TROENDE! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.” [al-Mäida 5:90]

Och från Amr-ibn Abasa, må Allah vara nöjd med honom, och denna hadith har nämnts tidigare, i den nämns: Jag sade: Har Allah sänt dig? Han svarade: Ja. Så jag sade:Och vad är det som han har skickat dig med? Han sade: Han har skickat mig för att familjebanden ska stärkas, och att avgudarna ska krossas, och att Allah ska särskiljas, inget ska dyrkas utom Han.

Också i hadithen från Jafar bin Abo Talib:”…tills att Allah skickade ett sändebud till oss från våra egna led, vi kände till hans [fina] härkomst, hans ärlighet, hans pålitlighet och hans kyskhet. Så han kallade oss till Allah, att vi bör särskilja honom, och dyrka honom, och att avsäga oss allt det som vi och våra förfäder brukade dyrka förutom honom, som stenar och statyer.”

I hadithen från Abo Sufyan och hans konversation med Heraclius konungen av byzans, nämns:”Han säger, (dvs., sändebudet, må han prisas och välsignas), – Dyrka endast Allah och tillbe inte något tillsammans med honom och avsäg er det som våra fäder påstår…”

I hadithen från Abo Umamah, må Allah vara nöjd med honom, nämns: ”Sannerligen har Allah sänt mig som en nåd för alla skapelser och som en vägledare för alla skapelser, och min Herre, den Mäktige och Majestätiske, har befallt mig att förstöra alla musikinstrument och alla blåsinstrument, och statyerna och korset, och saker som hör till de oupplysta (förislamiska) tiderna…”

Därefter blev Quraysh ledare utom sig av ilska, oförmögna att sätta något mot attacken från Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, mot deras avgudar, vare sig det gällde det som uppenbarades för honom av Koranen, eller hans arbete i hemlighet eller hans arbete i öppenhet, eftersom det var något som man inte kan vara likgiltig mot, i och med uppriktigheten i hans kall (till Islam).

Från Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med dem, som sade:
”Då Abo Talib blev sjuk kom en grupp från Quraysh till honom, bland dem Abo Jahl, de sade: din brorson vanhedrar våra gudar, han gör si och så…, han säger si och så… Om du bara kunde neka det. Det skickades någon till honom, så profeten kom, må han prisas och välsignas, och trädde in i huset…, Abo Talib sade till honom, – min brorson! Varför klagar ditt folk på dig? De påstår att du vanhedrar deras gudar och att du säger det ena och det andra?!, De talade länge till honom, och Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, talade och sade, ’Farbror! Jag vill att de ska enas under en fras som, om de säger den kommer araberna  lyda till dem, och icke-araberna att betala skatt till dem.’, Så de förvånades över det han sagt, och de sade, ’En fras? Vid din fader, vi kan säga tio!’, Så de frågade, ’Vad är det?’, Abo Talib sade, ’vad är det för fras, min brorson?’, Så han, må han prisas och välsignas, sade, ’Ingen har rätt att dyrkas utom Allah.’, Så de ställde sig upp och rättade till sina kläder och sa, ’Ska han ersätta alla gudar med en gud, det här var något väldigt besynnerligt!’ ”

Också från Jabir, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
”Quraysh hade samlats en dag och sa, ’Hitta den som är kunnigast bland er gällande magi, och spådom, och poesi, och låt honom gå till denne man som delat vår sammanslutning, och splittrat vår enighet, och klandrat vår religion. Låt så honom tala till honom (och försöka påverka honom med hans konster) och ser hur han besvarar honom.’, Så de sade, ’Vi känner inte till någon utom Utba ibn Rabiah.’, Så de sade, ’Då blir det du, Abul-Walid (Utba).’ Så Utba gick till honom och sade, ’Mohammed (må han prisas och välsignas)! Är du bättre än (din far) Abdullah?’, Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, var tyst. ’Är du bättre än (din farfar) Abdul-Muttalib?’, Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, var tyst. Så han sade, ’Om du tror att de är bättre än dig, så dyrkade de gudarna som du förstört. Men om du tror att du är bättre än dem, tala då, så vi kan höra vad du har att säga. Sannerligen har vi aldrig sett en ungdom som skadat sitt folk mer än dig. Du har delat vår sammanslutning, och splittrat vår enighet, och klandrat vår religion, och du har skämt ut oss inför araberna. Det har spridits rykten bland dem att det finns en trollkarl bland Quraysh, att det finns en siare bland Quraysh. Vid Allah, vi är bara ett kort ögonblick bort från att vi ska börja kriga mot varandra med vapen och slå oss själva ut. Du, man, om det är fattigdom som är ditt problem, då ska vi samla ihop åt dig så du blir den rikaste mannen bland Quraysh. Om det är att du har ett behov av att gifta dig, välj då fritt bland Quraysh kvinnor, så ska vi gifta dig med tio av dem.’, Så Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade, ’Är du färdig?’, Han sade, ’Ja.’, Så Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sa:

H M. Uppenbarelse från den Nåderike, den Barmhärtige…’ [ Fossilat 41:1-2] tills han nådde: ’Men om de drar sig undan, säg då: ”Jag har varnat er för ett förintande straff liknande straffet som förintade [stammarna] Äd och Thamoud!” ’ [Fossilat 41:13]

Utba sade, ’Det räcker! Har du ingenting annat att säga än detta?’, Han sade, ’Nej.’, Så han gick tillbaka till Quraysh, och de sade, ’Vad hände?’, Han sade, ’Jag lämnade inget, som jag tror att du ville ha sagt utan att jag sade det till honom.’, De sade, ’Svarade han dig?’, Han sade, ’Nej, vid den som byggande Kaban, jag förstod inte något av det han sade, förutom att han varnade er för ett förintande straff liknande straffet som förintande Äd och Thamoud.’, De sade, ’Vad är det med dig, han talar till dig på arabiska, och du förstår inte vad han säger?!’, Han sade, ’Nej, vid Allah, jag förstod inte något som han sade förutom det han nämnde om det förintande straffet.’ ”

Så denna strid utkämpades med talet, och själen, och kroppen, med vass kritik och förakt och hån, och genom att hämta tillbaka avgudadyrkarna från vilsenhet och okunnighet, genom att etablera bevisen mot dem, så att den som väljer att gå till sin undergång gör det medvetet, och att den som räddar sig gör det med insikt.

Så resultat av denna kamp, och resultat av det här kallet och klargörandet, var att Allah vägledde många av araberna, från Quraysh och från de andra stammarna, och från stammarna Aws och Khazraj. Allah öppnade deras ögon och de förstod sanningen om tawhid (monoteism) och dess status. De visste också hur uselt shirk är, med statyer eller något annat, och vilka allvarliga och onda påföljder som avgudadyrkarna väntade i denna värld och den nästkommande.

Så dessa var stora och goda frukter som kom som ett resultat av Allahs sändebuds kamp, må han prisas och välsignas, och hans följare, och deras ihärdighet i den sanna upplysningen om Allah, och deras intensiva anstormning mot falska objekt för dyrkan och falska gudar och statyer.

Sedan när muslimerna hade fått entusiasm och ett land, då tog Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, monoteismen (tawhid) till en ny praktisk nivå, som var att fysiskt förinta avgudarna, att krossa och utrota dem och att rena jorden från dem, av förståelse för faror då de är den primära källan till fara för varje människans generation sedan gryningen av historien tills slutet av historien, precis som ledaren av de på den riktiga och raka religionen sade: ”Och skydda mig och min avkomma från att dyrka statyerna, min herre, dom har vilselett många av människorna.

Så från och med då bestämde sig det största sändebudet, må han prisas och välsignas, för att ta sig an uppgiften att rena jorden från statyer och att jämna de upphöjda gravarna, för att dom liknar statyerna i att orsaka villfarelse för människosläktet.

Och från Abdullah ibn Masoud, må Allah vara nöjd med honom, han sade:
”Profeten, må han prisas och välsignas, gick in i Mecka och där var tre hundrasextio avgudar ställda runt om Kaban. Så han började slå dem med en pinne, som han hade i sin hand och sade ’Sanningen har kommit, och bluffen har gått under. Sanningen har kommit, och bluffen kan inte börja på nytt eller komma tillbaka.’ ”

Och Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, ställde samman en trupp som skulle gå till Dhol-Khalasa från Medina till stammen Khath’am by, och de anföll Dhol-Khalasa. Från Jarir ibn Abdullah, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
”Det fanns ett hus i de förislamiska tiderna som kallades Dhol-Khalasah, eller den jemenitiska Kaban eller den syriska Kaban. Så profeten sade till mig , må han prisas och välsignas: ’Ska du inte göra mig kvitt med Dhol-Khalasa?, Så jag gav mig ut med hundrafemtio ryttare från Ahmas stammen. Så vi förstörde den och dödade dom vi fann där. Därefter jag kom till profeten, må han prisas och välsignas, och informerade honom, så han gjorde bad för oss och för stammen av Ahmas.”

Och i en återberättelse från al-Bukhari: ”Dhol-Khalasa var ett hus i Jemen hos Khath’am och Jila, i den fanns en avgud som kallades för Kaban.”

Formuleringen som användes i al-Bukhari, Muslim, och Ahmad är: ”Ska ni inte lätta mig från Dhol-Khalasa?” Se på denna profetiska formulering (må han prisas och välsignas)?! Existensen av avgudar störde hans sömn och besvärade honom, må han prisas och välsignas, så att han inte kunde få någon ro eller känna sig lättad.

Så jag är som förbluffad i dag över läget för många kallare som ser manifestationen av shirk rakt framför sig, ändå så är de oberörda, och de tänker inte en tanke på denna bittra verklighet. Nej, ännu värre, det är så att de ryter mot den som kritiserar det och som smärtas av denna onda oupplysta verklighet.

Också från Abut-Tufayl Amir ibn Wathilah, som sade:
”Då Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, erövrade Mecka skickade han Khalid ibn al-Walid till några palmträd, där al-Uzza fanns. Den var byggd runt om tre träd, så han högg dem och förstörde byggnaden. Därefter kom han till profeten, må han prisas och välsignas, och berättade för honom, men han sade, åk tillbaka, för du har gjort ingenting., Så Khalid återvände, och när dess beskyddare såg honom, vände dom sig mot berget och ropade, ’Uzza! Uzza!’, Så Khalid gick dit och fann en naken kvinna med nersmutsat hår, som hällde jord på sitt huvud. Så Khalid genomborrade henne med svärdet och dödade henne. Därefter gick han tillbaka till Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, och informerade honom, så han sade, ’Det där var al-Uzza.’ ”

Och Manat var avguden som tillbads av Aws och Khazraj och de som följde deras religion i Yathrib (Medina). Så Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, skickade Abo Sofian för att förstöra den, det sägs även att det var Ali ibn Abo-Talib.

Och Thaqif bad att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, skulle lämna al-Lat som dom dyrkade i tre års tid, att inte förstöra den. Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, vägrade. De slutade inte fråga honom och bad honom att lämna den i ett års tid, men han fortsatte att vägra. Slutligen bad de honom att lämna den i en månads tid efter deras ankomst, men han vägrade att lämna den för någon bestämd tid. De påstod att det var för att förbereda deras okunniga, och deras kvinnor och deras barn… Men Allahs sändebud VÄGRADE, må han prisas och välsignas, utan i stället skickade han Abo-Sufian ibn Harb och al-Moghira ibn Shu’ba för att förstöra den.

Från Uthman ibn Abol-Aas: ”Att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, beordrade att Taifs moské, skulle byggas på den plats där deras staty stod förr.”

Ibn Jarir sade:” ’De tog dess namn från Allahs namn, så de kallade den för, al-Lat i försök att göra det feminint, och högt upphöjd är Allah över det som de påstår.’, Han rapporterar därefter med sin kedja av berättande från Qatadah, Ibn Abbas, Mujahid och Ibn Zayd att al-Latt, med två T, var en man som brukade blanda (latt på arabiska) vetemjölssoppa åt pilgrimerna, och när han dog, blev de fästa vid hans grav och tillbad den.”

Imam al-Bukhari sade: ”Muslim ibn Ibrahim berättade till oss att Abul-Ash’hab berättade till oss att Abul-Jawza berättade till oss från Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med dem, med hänseende till Allahs uttalande ”Al-Lat och Al-Uzza” (avsnittet an-Najm) ’al-Lat var en man som brukade blanda vetemjölssoppa åt pilgrimerna’.”

Detta då faran i (de upphöjde) gravarna och avguda-statyerna är av samma slag, och det finns en väldigt stark koppling mellan dom eftersom avgudarna och statyerna täljdes, och ritades och  dyrkades på grund av kärlek och överdrivet upphöjande av de rättfärdiga, så som Noahs folk gjorde med Wad, Sowa, Jaghouth, Ja’oq och Nasr för att dom var rättfärdiga människor. Likaså så byggdes endast mausoleeérna, och folk reste endast dit, och offer lades fram för dom, av kärlek och överdrivet upphöjande av de rättfärdiga och gällande Allahs folk, men Allah är mest kunnig om dom (hur rättfärdiga dom var) och om deras slutdestination.

Hursomhelst, så eftersom dom tillhörde samma kategori, så stannade Allahs sändebud inte för något när det gällde att riva (upphöjda) gravar, och att förbjuda att det byggs något på dom, eller att dom utökas, han förbjöd även att dom putsas och smyckas, och han förbjöd även att man ber på dom eller mot dom, och han varnade för dess faror och förbannade dom som gör det till en böneplats.

Det återberättas från al-Hayaj al-Asadi, han sade:
”Ali bin Abo-Tablib sade till mig: ’Ska jag inte ge dig samma uppdrag som Allah sändebud gav mig? Passera inte någon staty utan att förstöra den, och ingen grav utan att jämnar den med marken.’ ”

Ser du inte hur Allahs sändebudet brukar ge Ali uppdraget att jämna gravar med marken på samma sätt som han brukar ge honom uppdraget att förstöra statyer, och det är inte osannolikt att han brukade ge olika män här och där – uppdraget att förstöra avguda-statyer och gravar, så som vi nämne tidigare.

Från Thumama ibn Shufai, han sade:
”Vi var med Fudala ibn Obeyd i Romarnas land på Rhodos och en av våra följeslagare dog. Så Fudala gav order om att han ska begravas, därefter lämnades den platt, sedan sade han, ’Jag hörde Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, ge order om att de ska jämnas med marken.’ ”

Från Jabir ibn Abdullah, må Allah vara nöjd med dem, han sade:
”Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, förbjöd att gravar förskönas, eller att man sätter sig på dem, eller att något byggs på dem.”

Från Abo Marthad al-Ghanawi, han sade:
”Jag hörde Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, säga: ’Be inte in mot gravar och sitt inte på dem!’ ”

Från Abo Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, han sade,
”Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade: -’Åh Allah, gör inte min grav till en avgud som dyrkas. Må Allahs vrede vara på dom som tar deras profeters gravar som böneplats!’ ”

Därefter fortsatte denna vakna profetiska ansträngningen, mot farorna i avgudar och gravar tills det sista ögonblicket i livet för sändebudet, den uppriktige, den pålitlige, må han prisas och välsignas. Från Jundub ibn Abdullah al-Bajali, må Allah vara nöjd med honom, han sade, ” Jag hörde Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, fem dagar före han dog, han sade:
Jag svär mig  fri inför Allah från att ha valt nån av er som min mest älskade (istället för Allah), då Allah har valt mig som sin mest älskade, precis som han valde Ibrahim som sin mest älskade. Men om jag skulle välja någon från min församling, då skulle jag ha valt Abo-Bakr som min mest älskade. Är det inte så att dom som kom före er gjorde sina profeters gravar och deras rättfärdigas gravar till böneplatser. Men gör inte gravarna till böneplatser, nej jag förbjuder er från att göra det!’ ”

Även vid hans död, efter att han valt att  gå vidare till det högsta sällskapet (i paradiset), var det som oavbrutet sysselsatte honom faran i gravarna för denna församling (omma) som förlorat insikten om vikten av dessa av profeten prioriterade saker (må han prisas och välsignas), och dom vet inte om faran i denna förödande prövning.

Från Aisha, de troendes moder, och ibn Abbas, må Allah vara nöjd med dom båda, dom sade:
”När det (döden) närmade sig Allahs sändebud (må han prisas och välsignas) så ställde han en behållare med vatten mot sitt ansikte (för att kyla ner) men han märkte att det inte hjälpte, då sade han medan han var så: ’Allahs förbannelse vilar på judarna och de kristna, dom gjorde sina profeters gravar till böneplatser!’ ”

Från Osama ibn Zeid, må Allah vara nöjd med dem, att Allahs sändebud, må han prisas och välsignas, sade under sjukdomen som han senare dog av: ”Låt mina följeslagare komma in till mig.”, Så de kom till honom, och hans ansikte var täckt med med ett plagg, han tog bort det från sitt ansikte och sade, ”Allahs förbannelse vilar på judarna och de kristna, de tog deras profeters gravar som böneplatser.”

Och från Abo-Obeida, han sade:
”Det sista som Allahs sändebud sade var: ’Få bort Hijaz-judarna från den arabiska halvön, och vet att dom värsta människorna är dom som använder gravar som böneplatser.’ ”

Vänd din blick mot öst och väst i muslimernas länder så ser du dom mest otroliga sakerna, du ser folk som går emot dessa profetiska texter. Och om du läser för dessa texter och anger källorna och du förklarar hur följeslagarna och den här församlingens hjälpare höll fast vid dem, så  ger dom dig värre bortförklaringar än dom som sade ”Handel skiljer sig inte från ocker”, och dom anklagar dig för fientlighet mot Allahs nära.

Så nu frågar vi oss frågan, om det är så att profeternas kall, må de prisas och välsignas, innefattade allt som är gott och varnade för allt som är ont, hur kommer det sig att vi ser i det som Allah berättar i sin bok, och när vi studerar Sunnan och vår profet Mohammeds biografi, må han prisas och välsignas, att deras kall till monoteism och kriget de förde mot polyteism med dess olika former, orsaker och vägar, tog en väldigt stor plats i deras kall, och tog väldigt mycket tid i deras liv, till den grad att det tycktes vara deras ständiga uppgift.

Var är deras ställningstagande gentemot de överträdande tyrannerna?”
Svaret: Det som profeterna gjorde, må de prisas och välsignas, var alldeles vist och korrekt, och linje med sunt förnuft. För inget problem som människor har, politiken, ekonomin, samhället, har lika mycket fara som problemet i Shirk och dess faror, inte ens i närheten.

Allah, den Högste, sade:

Allah förlåter inte att man sätt någon partner (i dyrkan och gudomlighet) vid hans sida, men han förlåter utom det vem han vill” [al-Nisa: 48]

Utan tvekan, den som ger någon del (av dyrkan och gudomlighet) till nån annan Allah,  Allah förbjudet paradiset för honom, och han boning är Elden” [al-Ma’ida: 72]

Och den som låter någon dela (dyrkan och gudomlighet) med Allah, det är som om han störtade från skyn och blev fåglarnas rov, eller fördes långt bort av vinden till en okänd plats.” [al-Hajj: 31]

Så intellekt, vishet och den naturliga vägen nödvändiggör därför att startpunkten är att strida mot faran av shirk, och att profeternas och deras anhängares kall, fortsätter strida mot det, så länge som något av den återstår, så länge den finns kvar i någon form eller skepnad.

Så om en församling drabbas av saker som skadar dess tro, och shirk  förstör dess tro, och ekonomiska och politiska problem, vilket problem ska man börja med för att lösa problemen på ett klokt sätt?

Vad gäller profeterna, de började inte med nåt annat än att lägga deras fulla kraft till att lösa problemen som rör tron. Så att börja, genom att försöka lösa det farligaste problemet, är en sak som alla människor med intellekt instämmer i. Så till exempel, om en person med intellekt såg en orm och en myra röra sig mot en person, då skulle hans intellekt leda honom att skynda för att driva tillbaka eller döda ormen på grund av den större faran som den utgör för en person. Det är inte möjligt som hans uppmärksamhet skulle avledas till myran, inte ens till tusen sådan myror.

Om några intellektuella såg att ett våldsamt lejon och ett antal råttor anföll alla på samma gång, då skulle de alla tillsammans försöka stoppa lejonet, och de skulle nog glömma bort råttorna, även om det fanns en samling grodor med dem.

Och om en grupp av resande kom till en plats där de inte hade något annat val än att ta en av två vägar: den första som gick vid vulkaner som spydde ut flammor och eld, och som sväljer dom tillsammans med träd och stenar. Den andra vägen gick genom områden med taggiga buskar och uttorkad mark som låg under solens hetta. Ingen med intellekt skulle välja något annat än den andra vägen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.