Profeternas väg i kallet till Allah – vägen av visdom och intellekt (del 4)

Anledningar till att det inte är tillåtet att lämna profeternas metodik

Vi förstår av det som nämnts, om profeternas väg i att kalla till tewhid och i att slåss mot shirk och dess symtom och orsaker, och att det är ett tillvägagångssätt som stöds av förstånd, vishet och det naturliga tillståndet. Vi har fått veta bevisen för detta – med både generella och specifika bevis – från texterna i Koranen och Sunnan, och ur den logiska synvinkeln.

Och nu så ställer vi frågan:
Är det tillåtet för de som kallar till Allâh, oavsett tid, att vända sig bort från profeternas sätt i att kalla till Allâh?

Svaret:
Med hänsyn till det som nämnts och det som står längre fram i boken, så är det är inte tillåtet, varken enligt den Islamiska lagen eller intellektet, att lämna det här tillvägagångssättet och att välja ett annat.

För det första: För att det här är den bästa vägen, som Allâh har fastslagit för alla profeter, från de första till de sista.

Och Allâh, den som lade fram det här tillvägagångssättet, är människans skapare, och den som vet allt om människans natur, och vad som gör deras själar och deras hjärtan gott: ”Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Milde, den Underrättade?” [67:14] Och han är den Vise, den Allvetande gällande hans skapelse och lagstiftning, och han har stiftat det här tillvägagångssättet för hans bäste skapelse.

För det andra: Att profeterna höll fast vid det och implementerade det, något som klart visar att det är en fråga där det inte finns rum för självständig tolkning och bedömning, så vi finner t.ex. inte:

(1) någon profet som börjar sitt kall med Sufism;

(2) en annan som börjar med filosofi och filosoferande kring religiösa frågor;

(3) eller andra som inleder med politik.

Snarare finner vi att de följde ett och samma tillvägagångssätt, och alla hade de samma prioriteringar – att Allâh ensam ska dyrkas – först av allt.

För det tredje: Att Allâh förpliktigade för vår ädle profet, som Allâh har förpliktigat oss att följa, att han bör följa dem och deras tillvägagångssätt. Så han sade, efter att ha nämnt arton av dem:

Dessa är de som Allâh väglett, så följ deras föredöme” [al-An’ãm 6:90]

Och sannerligen följde han deras väg genom att börja med monoteism och att ge största betydelsen till den.

Det fjärde:deras kall i sin mest fulländade skepnad demonstrerades sig i Ibrahims kall (må han prisas och välsignas) så betonade Allâh det ytterligare och beordrade vår profet Mohammed (må han prisas och välsignas) för att följa hans tillvägagångssätt. Han Säger:

Därefter gav Vi dig uppenbarelsen att följa Ibrahim i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan. [al-Nahl 16:123]

Befallningen om att följa honom omfattar hålla fast vid hans troslära som är Tawhid och kamp mot Shirk, det omfattar också att följa hans tillvägagångssätt i att börja kalla till Tawhid. Allah betonade ännu mer vikten av följa denna profets troslära genom att beordra Mohammeds folk (må han prisas och välsignas) att följa denne profets sätt och troslära. Han, den Högste, sade:

Säg: Allah talade sanning; så följ Ibrahim i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan.”

Alltså är den Islamiska befolkningen beordrade att följa hans troslära, så precis som det inte är tillåtet att gå emot hans troslära, så är det inte tillåtet att vända sig från hans tillvägagångssätt i att kalla till monoteism, och bekämpa shirk och dess former och orsaker.

Det femte: Allâh, den Högste, Säger:

…och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och Sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det gynnar en riktig och lycklig utgång.” [al-Nisã 4:59]

Så om vi vänder oss till Koranen får vi veta att alla sändebud hade en monoteistisk (tawhîd) troslära och att deras kallande började med tawhid, och att tawhid är det största och viktigaste som de kom med.

Vi finner också att Allâh beordrade vår profet att följa dem och att följa deras sätt. Och om vi vänder oss till sändebudet, finner vi att hans kall från början till avslut var engagemang för monoteism och kamp mot shirk och dess symtom och orsaker, och vi har redan nämnt exempel på detta.

Det sjätte: Att Allâh skapade skapelsen och organiserade den existentiellt och rättsligt, så han gav universum dess naturlagar inom vars gränser den håller sig, och om dessa lagar skulle saknas så skulle universum ha kollapsat. Så han gav himlarna och jorden, planeterna och stjärnorna, solen och månen, lagar som ifall de inte skulle finnas så skulle universum upphöra att vara.

Bland Allahs naturlagar är att djur, som t.ex. människor och andra, inte kan leva förutom med en ande och en kropp. Så om anden lämnar kroppen så dör kroppen och ruttnar, och denna kropp måste begravas, så att andra djur inte tar illa vid av dess stank och förruttnelse.

Och bland Allâhs lagar i växtvärlden är att träd inte kan stå och fortleva förutom på en stam, så om stammen kapas så dör grenarna.

Och i den rättsliga världen så kan inget rättssystem fungera om det inte har en troslära som den står på. Så om rättssystemet inte har någon troslära så förstörs den och kommer inte fortsätta vara ett korrekt rättssystem.

Så till exempel, Ibrahims lagar (må han prisas och välsignas), var kvar i århundraden bland det arabiska folket. Sedan när Amr ibn Lohey al-Khoza’i införde polyteism in i den, då blev det ett hedniskt rättssystem, och den förstördes och dess verklighet ändrades. Detta var för att den saknade den monoteistiskatrosläran som den var upprättad på, som var dess grund.

Från Aboo Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, han sade: Allâhs sändebud (må han prisas och välsignas) sade:

”Jag såg Amr ibn Ãmir al- Khozã’i släpa sina inälvor i elden. Han var den första personen som förklarade vissa boskapsdjur vara heliga.”

Så Aktham bin al-Jon al-Khozã’i, må Allah vara nöjd med honom, sade:

Jag hörde Allahs sändebud säga (SA): ’Jag såg Amr bin Lohey bin Qam’a bin Khandaf släpa sina inälvor i elden. Jag har aldrig två som är så lika varandra som du och han!’ Så Aktham sade: Kommer det vara en nackdel för mig att jag liknar honom, Allâhs sändebud?”, Han (må han prisas och välsignas) sade: ’Nej, du är en troende, och han var en otroende. Han var den första personen som förändrade Ismaels religion. Han upprättade statyerna, och kom med al-Bahhira, och al-Sa’iba, och al-Wasila, och al-Hham. (som etablerat sedvanan av att behålla mjölken från bestämda djur för gudarna, och att frigöra djur för avgudarnas skull och att frigöra för avgudarna de hon-kameler som gav födelse till honor deras två första kalvningar och, och att frigöra för deras avgudar de han-kameler som uppnått ett visst antal avkommor).”

Så efter att Amr bin Lohey fördärvat trosläran i Ibrahims lag som Ismael följde, så blev det en hednisk religion, och araberna blev hedniska avgudadyrkare, även om de fortsatte tillskriva sig till Ibrahim och hans religion och hans lag och de fortsatte hålla sig fast vid vissa saker som han kommit med, som att hedra Kaban, göra Taouâf runt den, göra hajj och omra och att stå i Arafah och Mozdelifa och offra, och andra sätt att närma sig Allâh med.

Likaså var Moses och Jesus budskap ett monoteistiskt budskap och ett rättssystem uppenbarat från himlen. Men när de båda förlorade den monoteistiskatrosläran i.o.m. judarnas påstående ”Ezra (Ozeir) är Allahs son.” och de kristnas uttalande: ”Messias är Allâhs son”, så blev de båda religionerna hedniska religioner som man inte får tillskriva till Allâh, eller till de ädla profeterna.

Allâh den Högste, säger:

Strid mot dem som varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud av de som tidigare fick ta emot en uppenbarad skrift tills de frivilligt betalar skyddsskatten och erkänner sig besegrade. Judarna [trosbekännarna] säger: ”Ezra är Guds son”, medan de kristna säger: ”Messias är Guds son”. Detta uttalar de med sina munnar, de tar efter vad andra hädare sagt före dem. Guds förbannelse över dem! När ska de ta sig till sitt förstånd!” [at-Tauba 9:29-30]

Från Aboo Saeed al-Khudree (RA), från profeten (må han prisas och välsignas) som sade:

På domedagen ska en kallare ska ropa ut: ’Varje folk ska gå efter det som de brukade dyrka.’ Så alla som brukade dyrka andra vid sidan av Allâh, förebilder och falska gudar, kommer att gå in i helveteselden, tills inga återstår utom de som brukade dyrka Allâh, både de rättfärdiga och de syndiga och resten av Bokens folk. Så judarna tillkallas, och det ska sägas till dem: ’Vad brukade ni dyrka?’ De ska säga: ’Vi brukade dyrka Ezra, Allâhs son.’ Så det ska sägas till dem: ’Lögnare, Allâh har ingen fru eller son, vad vill ni ha?!’ Så de ska säga: ’Åh vår Herre, vi är törstiga, så ge oss något att dricka!’ Det pekas åt en riktning: ’Vill ni inte ha?’ Och de ska samlas och tas till helveteselden som ska vara lik en hägring, några delar av den som slukar andra delar, och de ska falla in i den.

Därefter ska de kristna kallas, och det ska sägas till dem: ’Vem brukade ni dyrka?’ De ska säga: ’Vi brukade dyrka Messias, Allâhs son.’ Så det ska sägas till dem: ’Lögnare, Allâh har ingen fru inte eller son.’ Det ska sägas till dem: ’Vad önskar ni?’ Så händer det samma sak med dom (som med judarna), tills inga återstår utom de som brukade dyrka Allâh, de rättfärdiga och de syndiga. Skapelsens herre ska komma till dem i en annan skepnad än den dom sett honom i. Därefter ska det sägas till dem: ’Vad väntar ni på?’

Varje nation ska följa det som de brukade dyrka. De ska säga: ’Vi tog avstånd från folket i världen trots att vi var i behov av dem, och vi var inte deras vänner, och vi väntar på vår Herre som vi brukade dyrka.’ Så han ska säga: ’Jag är er Herre.’ Då ska de säga två gånger: ’Vi tillber inte något förutom vår Herre.’

Och beviset i de nämnda korantecknen och hadithen är att judarna och de kristna förstörde Moses och Jesus budskap, som består av monoteism och att tro, genom att dyrka Ezra och Jesus och det de påstod om dem. Så på grund av detta de blev de avgudadyrkare och hedningar, och dessa två sändebuds budskap förändrades på grund deras avskyvärda handlingar och deras usla förvrängningar, till att bli två falska och avgudadyrkande religioner, som det inte är tillåtet att tillskriva till Allâh eller till dessa två nobla budbärare, oavsett hur mycket av Moses och Jesus lagar som ännu återstår utan förvrängning.

Så det bör vara tydligt för läsaren att förhållandet mellan tewhid och alla profeternas förskrivna lagsystem, inberäknad den sista profeten (må han prisas och välsignas), är som förhållandet mellan en byggnad och dess underlag, byggnaden kan inte stå utan ett underlag. Och det är som stammen för trädet, det kan inte stå utan den. Eller som själen för kroppen: kroppen kan inte leva utan själen. Och med dessa bevis som är baserade på förnuft och den islamiska lagen, så måste den förnuftige personen granska alla inriktningar för att se vilka som följer profeternas väg eller och vilka som är långt ifrån den.

Därefter vill jag lägga till tre exempel, som ökar vår förståelse av Allâhs sätt att lagstifta, och att strukturen och turordningen är något som eftersträvas och som måste följas, och som det inte är tillåtet att bortse från.

Första exemplet: Salaat -Bönen

Allâhs sändebud, må han prisas och välsignas, lärde oss Salaat-bönen på ett praktiskt sätt, han sade: ”Be, så som ni har sett mig be”.

Så han (må han prisas och välsignas) började med att stå, sedan att säga ”Allaho Akbar” (tekbir), sedan recitation (ur Koranen), sedan att buga ståendes (rokou’), sedan att buga på marken (sojoud) och han gjorde detta i varje ”bugningsenhet” (rak’a). Han utförde den andra rak’an på samma sätt fast med tashahhod-bönen efteråt, därefter i slutet av bönen den sista tashahhuoden, och avslutningsvis salaam.

Så om en grupp skulle säga nu: det är bättre i denna tidsålder – eller att det är obligatoriskt – att vi börjar bönen med salaam och avslutar den med tekbir eller att vi bör säga tashahhudFätiha-recitationens plats eller omvänt; om en grupp gjorde detta, eller några av dessa saker, skulle då denna bön vara korrekt, och skulle den ens vara islamisk?!

Andra exemplet: Hadj:

Allâhs sändebud (må han prisas och välsignas) utförde Hadj och undervisade folket Hadjs riter, och sa: ”Ta era riter (för pilgrimsfärden) från mig.”

Han föreskrev att man ska närvara vid Arafa, på en speciell plats, på en viss tid, den nionde dagen, och han föreskrev övernattning vid Mozdelifa på en särskild natt, och han föreskrev offer-dagen och Tashriq-dagarna, bestämda tider och platser. Han föreskrev också Tawafol-Ifada på en särskild tid, och han föreskrev en speciell plats för vandrandet mellan Safaa och Marwaa, dess startpunkt och slutpunkt bestämdes.

Så om en grupp ville ändra några av dessa ritualer och ändra deras tid eller plats, till exempel genom att säga: ”Vi vill att Tawafol-Ifada ska utföras på den nionde dagen, och göras mellan al-Safaa och al-Marwaa och vi vill flytta närvaron vid Arafah till den åttonde eller den tionde dagen, och ändra platsen till Muzdalifah eller Minaa, och vi vill att offret ska ske i Arafah, eller vi vill skjuta fram vissa riter och att försena andra utefter vad som vore behjälpligt i vallfärdarnas situation.” Skulle då detta vara en islamisk Hadj, eller skulle det snarare vara en ond förstörelse och en förvrängning av denna rit?!!

Det tredje och viktigaste exemplet:

Allâhs sändebud (må han prisas och välsignas) började sin dawah med monoteism och likaså alla sändebuden. Och han brukade befalla hans befälhavare och missionärer att börja med att kalla till monoteism. Ett av många exempel är det han sade till Mo’ad, då han skickade honom till Jemen:

”Du far nu till ett av Bokens folk, så låt det första som du kallar dem till vara att vittna om att inget har rätt att tillbes förutom Allâh. Om de lyder dig i detta, berätta då för dem att Allâh har ålagt dem fem böner för varje dygn. Om de lyder dig i detta informera dem då att Allâh har ålagt dem en välgörenhet som tas från deras rika och ges till deras fattiga.”

Ser du inte att det var ett organiserat kall och en ordnad lagstiftning?!

Den börjar med grundernas grund och fortsätter stegvis till de det viktigaste av allt viktigt, så varför förstår vi inte denna noggranna ordning? Varför misslyckas vi med att uppfylla den? Och hur kan vi ha lätt för att förstå att det är obligatoriskt för oss att ta hänsyn till Allâhs sätt att lagstifta och dess noggranna ordning, och samtidigt ha svårt för att förstå Allahs sättoch hans strukturering och noggranna ordning inom Dawa som alla profeter följde på samma sätt?

Hur kommer det sig att vi tillåter att man går emot detta storslagna, genuina tillvägagångssätt och vänder sig bort från det?!

Detta är en mycket farlig sak, och de som kallar folk måste ompröva sina tankesätt och ändra sina ståndpunkter.

Har det islamiska folket och i synnerhet dess kallare, tagit hjälp från detta stora tillvägagångssätt, profeternas sätt vad gäller att ge betydelse till monoteismen och att utgå från den i sitt kall?!!

Och svaret är att ummans tillstånd är ett mycket smärtsamt och bittert. Om en person skulle dö av smärta och sorg över detta mörka och smärtsamma läge, så skulle det vara helt i sin rätt.

Hur kan det vara så?!!

Sannerligen så är många av Islams folk, med dess kallare och dess tänkare inräknade, de känner inte till detta tillvägagångssätt och några av dem låtsas bara vara okunniga om det. Djävlarna har hindrat dem och fört dem på andra spår, så att de i stället har de använt tillvägagångssätt som strider mot profeternas tillvägagångssätt, usla och katastrofala sätt, för både deras religion och deras jordiska liv. Hur passande är inte uttalandet av det sannfärdiga och betrodda sändebudet (må han prisas och välsignas) om dem:

”Ni kommer säkerligen följa era föregångares väg, bit för bit, stycke för stycke, till den grad att om de skulle gå in i ett ödlehål skulle ni gå in det.”

Vi sade: ”Allâhs sändebud, menar du judarna och de kristna?”

Han sade: ”Vilka annars.”

Och hans uttalande (må han prisas och välsignas):

Judarna splittrades till 71 sekter och de kristna splittrades till 72 sekter, och detta folk kommer att splittras till 73 sekter, de kommer alla att hamna i elden utom en, och det är gruppen.”

Och i en återberättelse: ”Vilken är det, Allâhs sändebud?”

Han sade: ”Det som jag och min följeslagare är på.”

Och de har blivit skum som skummet på en fors, så som Allâhs sändebud (må han prisas och välsignas) sade:

Tiden närmar sig då nationerna uppmanat varandra till att samlas mot er, så som man uppmanar matgästerna att hugga in.” En person sade: ”Är det på grund av att vi är få då?” Han sade: ”Snarare, kommer ni vara många då, men ni kommer att vara skum som skummet på en fors och Allâh kommer ta bort skräck för er från era fienders hjärtan, och Allâh kommer sätta vekhet i era hjärtan.” Någon sade: ”Vad är vekhet?” Han sade: ”Att älska denna värld och att hata döden.”

Jo då, de har blivit skum som skummet på en fors, och nationerna har uppmanat varandra precis som de som är inbjudna till en måltid går samman för att äta från maträtten. De har attackerat dem på deras egen hemmaplan, och de har förnedrat dem och förslavat dem, tagit dem i besittning och deras länder, och plundrat dom på alla deras tillgångar och förstörde deras karaktär – allt detta är ett resultat av att vara långt ifrån Allâhs tillvägagångssätt, det profetiska tillvägagångssättet.

I djupet av detta smärtsamma tillstånd och när det var för sent, öppnade många folk ögonen och vaknade från sin slummer. Så de började mana alla muslimer: ”Återvänd till Allâh, för det är vägen till räddningen.”

De började skriva och föreläsa, och de gav folk anvisningar och planer, och de ritade och skissade för dem vägen till ära, heder och räddningen. Och var och en av dem strävade och agerade enligt vad som för dem verkade vara sanningen. Och jag säger uppriktigt: De tillför en hel del inom områden som gott uppförande, samhälle, politik och nationalekonomi, och de är många och har bildat ett antal olika inriktningar. Om de skulle enas i sitt strävande, och börja med det budbärarna började med, och sträva uppriktigt för att följa deras tillvägagångssätt, då skulle de göra deras folk kvitt från det som de hamnat i, och de skulle nå det de önskar. De viktigaste av dessa inriktningar är tre:

Den Islamiska väckelsens tre huvudriktningar

Den första utgörs av en grupp som följer sändebudens väg i dess troslära och dess kall, som håller fast vid deras Herres Bok och deras profets Sunna, och som går i de rättfärdiga föregångarnas fotspår (al-Selef al-Sâlihh) i deras troslära, i deras sätt att dyrka, och i deras att upplysa andra.

Och det är den här inriktningen som det är obligatoriskt för muslimerna att samlas kring, i lydnad till Allâh, den Högstes, ord: Och håll er fast vid Allâhs rep allesammans” så att deras ansträngningar når framgång, och så att deras Herres blir nöjd med dem, och för att de ska uppnå styrka för att nå fram till äran och statusen och lyckasom de önskar.

En sak som man kan anmärka på de som följer denna inriktning är att de inte lagt ner tillräckligt med materiella och immateriella ansträngningar för att sprida upplysningen om sanningen, och de har inte framfört sanningen som de har, i form av inbjudningar och publikationer, i den grad som lämpar sig med den höga statusen av deras mission.

Den andra utgörs av en grupp som fokuserat på vissa Islamiska handlingar [och beteenden] och domineras av Sufistiska tendenser, och många av denna grupps följare har kastat den monoteistiska trosläran, och dom har anmärkningar (brister/fel) gällande deras troslära och deras dyrkanshandlingar.

Och Sheikh Taqiudin al-Hilâli och Sheikh Mohammed Aslam, en som är examinerad från det islamiska universitetet, och andra har efter granskning gett denna grupp konstruktiv kritik som den måste ta till sig av, och ändra riktning tillbaka till det som är sant och rätt.

Den tredje utgörs av en grupp som fokuserar på Islams politiska, ekonomiska och sociala aspekter, och de har presenterat mycket, och man kan finna det som de presenterat i biblioteken, på predikstolarna och i universiteten, och de ska tackas för deras ansträngningar.

Och bland det som kan anmärkas på hos denna grupp är att de har skrivit en hel del i det politiska området under titeln Islamisk Politik, och att kalla till Allahs domarskap och etableringen av den Islamiska staten.

De manar det islamiska folket, speciellt dess ungdomar, att ägna all sin energi och att samla all sin potential för att förverkliga detta mål. Och de använder mycket kraftfulla fängslande metoder för att gripa hjärtan och att sinnen ska hamna i deras klor.Och de har skrivit en stor mängd bra och användbara saker inom islamisk ekonomi och Islamdygder, vilket folk behöver speciellt i denna tid och det här är något som de förtjänar beröm för.

Men samtidigt ska de kritiseras för att samtidigt som de fokuserade på dessa aspekter, har de klart och tydligt försummat troslärans vikt. Så om de hade riktat samma energi och samma fokus på att sprida den rätta trosläran med profeternas tillvägagångssätt, och riktat sina försök och sina pennor för att bli av med utövningen av polyteism och dess manifestationer, och påhitt, och vidskepelser och myter, då skulle de ha lyckats åstadkomma mycket gott för Islam och muslimerna, och de skulle ha börjat vid rätt ände, och då skulle de verkligen vara på profeternas väg, må de prisas och välsignas.

på grund av att deras dawah och det dom producerar ideologiskt är på det här sättet som jag har beskrivit, och jag är en av de många som läser dessa skrifter, ville jag framföra vissa saker som jag observerat till ledarna av denna riktning, med tanke på det tunga ansvar som de bär inför Allâh, han som tydligt sade i Hans Bok:

Och när Allâh tog en Ed från de som fick Boken (en av de uppenbarade böckerna), ni måste upplysa folket och inte vara tysta om den!

Och man måste ta efter denna nations lärda och alla dess ärliga kallare, från följeslagarna och fram till de uppriktiga lärda i vår tid.

Så jag hoppas de som hetsar upp sig bland denna riktning ska tro gott om sin broder och dela hans känslor angående det tunga ansvar som vi bär inför Allâh, och öppnar sina sinnen för kritik, som jag hoppas ska bli en princip och att det leder till gott och gynnar det islamiska folket.

Och jag hoppas än en gång att de ska förstå att Allâhs sändebuds följeslagare (må han prisas och välsignas) brukade diskutera vissa av hans beslut med honom och han öppnade sitt sinne för diskussion och gav upp sin egen åsikt om han såg att dom hade rätt i den aspekten och åsikten som de föreslår, och ibland sändes [en del av] Koranen ner med stöd för deras åsikt.

 

Al-Mawdudis tillvägagångssätt i att kalla

Så en av de större ledarna i denna riktning är Abul-A`lâ al-Maodoudi! Det finns mycket allvarlig och sträng kritik att framföra angående honom, det är inte tillåtet för en Muslim, som fruktar Allâh och högaktar Islam, och som upphöjer dess anhängare från att ha heligförklaramänniskor och deras idéer att förbli tyst om dem.

Så från denna kritik är:

För det första: Att han inte började sin dawah med det som profeternas (AS) började med,vilket var kallet till monoteism, och att särskilja all dyrkan för Allâh och att slåss mot shirk och dess yttringar. Detta var trots faktumet att hans land där han växte upp är det landet av alla Allâhs länder som har störst behovet av profeternas kall, och där det finns flest sakersom kräver det.

Det är ett land som drunknar i hedendom, där dyrkas statyer, gravar, stenar, apor och könsorgan. Så där finns de lägsta, smutsigaste, och mest föraktliga former av avgudadyrkan.

Och muslimerna i det landet, utom några , är bland de mest avlägsnade från förståelse av Islâm och monoteism. Deras tro påverkas väldeliga av deras hedniska grannars tro. Hur ofta ser man inte en plats därhedningarna dyrkar deras avgudar,sedan mittemot den ser man ettmausoleum som hör till muslimerna som har en grav (som dyrkas) dekorerad med strödda blommor, och det tändsrökelse runt om den, och den kläs i silke. Muslimerna kommer till dem med den yttersta rädslan, ödmjukheten och respekten, tillsammans med denna deras tro, att helgonen (i gravarna)känner till det fördolda och styr universum.

Kan du hitta något land på Allâhs jord, genom historien, idag eller i det förflutna, som har ett större behov för dawah till monoteism än detta land?!

För det andra: Han fokuserade på de politiska aspekterna det upptog en stor del av hans dawah, och gav det en störreplats änvad Islâm gav det och [skiljde sig från]förståelsenav de lärda bland denna nations föregångare (Salaf), som de lärdaiHadith,Fiqh och Korantolkning.Och han satte en vision för sig själv och hans anhängare som Allâh inte satte för hans profeter, och som han varken ålade dem eller deras anhängare eftersom det är det över mänsklig förmåga.

al-Maudoudi sade då han talade om detta mål:

Kanske har det blivit klart till dig från våra böcker och skrifter att vårt slutgiltiga mål, som är det bakomliggande målet bakom allt som vi gör för närvarande är att få till en omstörtningi ledarskapet, och vad jag menar med det är det som vi önskar att uppoch åstadkomma i denna värld, att rena jorden från smutsen av syndiga överträdande ledare och deras inflytande och att upprätta det rättfärdiga och vägledda islamiska ledarskapet. Så denna oavbrutnakamp och strid anser vi vara denstörsta, och det mest framgångsrika medletför att nöja Herren, den Högste, och för att närma sigHan, den Högstes, ansikte, i detta liv och idet sista.”

Kanske du, kära läsare, som försöker memorera Koranen och som reciterar den stundtals under kvällen och såväl som dagen, när du reflekterar över sändebudens kall (som nämns i den) från den förste av dem till den siste, kanske du inte förstår att detta är sändebudens mål som de kämpade för. Och kanske du inte förstår att denna strävan och kamp är den största och den mest framgångsrika vägen till att uppnå Herrens nöjdhet är att följa profeternas väg i deras kall och att gå i deras spår i att rena jorden från ondska och Shirk.Och detstörsta medlet för att närma sig [Herren] är tron med dess (6st) välkända pelare och Islâm med dess pelare som är också välkända.

Herr Maudoudi visste om (det muslimska) folkets tillstånd i Indien, som okunskap om Islâm och deras påhitt i religionen (bid’a) och villfarelser. Och han visste till fullo om att de hadekvar vissa trosuppfattningar och beteenden och traditioner från deras tidigare religioner. Och han har talat om det här i hans bok Muslimernas tillstånd och vägen till deras uppvaknande”, efter att han talat om myndigheternas tillkortakommande och försummelse i att fostra de som konverterar till Islam med en islamisk fostran, och att studiesätena inte gick att ta dra lärdom från förutom dom som låg på en hög- eller medelnivå.

Han sade:

Och fortfarande så befinner sig massorna i total okunskap om Islams läror, berövade,från dess välgörande effekter till en stor grad, och allt detta beror på att icke-muslimerna kom till Allahs religion i hela stammar och folkgrupper tillsammans,dock kvarstod gamla spår och hedniska traditioner som de hade innan Islam, än i dag. Nej, deras tankesätt och trosuppfattningar har inte ändrats helt! Än idag finns det mycket av hedningarnas inbillningar och trosuppfattningar bland dem vilket de ärvde från deras otrogna förfäders religioner.

Som mest kan man säga om skillnaden efter att de konverterat till Islam är att de har skapat nya gudar baserade islamisk historia. Men det är som om att dom gudar som de brukade dyrka innan Islam, att de kallade dessa gamla hedniska handlingar med namn baserade på islamisk terminologi, men att handlingarna är de samma som de var innan, och att endast skalet och den ytliga färgen byts ut.Om ni vill ha stöd för det jag säger, så ta en granskande blick runt på de religiösa människornas tillstånd varsomhelst i ert land, titta sedan på historien (för den platsen) och forska efter religionen som människorna följde på den platsen, innan Islam kom till dem, då ska ni se att det finns många handlingar och trosuppfattningar som liknar tron och handlingarna av religionen som de lånat från, bara att den är i en annan en skepnad och en annan färg.

i de områden som till exempel den buddistiska religionen fanns före Islâm, och där folket brukade dyrka Buddhaskvarlevor, ”här finns ett

av hans tänder”, ”

här finns ett ben från hans skelett”, och ”där finns ännu en sak som tillhörde honom” som dyrkas av folket och som de söker välsignelser från. Och idag finner ni folk på dessa ställen beter sig på samma sätt med ett av Profetens hårstrån, må han prisas och välsignas, eller med ett av hans fotspår eller söker de välsignelse i kvarlevor från rättfärdiga muslimer och de som gjorde dyrkade ofta bland dem.

Och likaså om du skulle granska många av de seder och traditioner som har funnit sin väg in bland de islamiska, och sedan tittar på vilka seder och traditioner som finns hos icke-muslimerna i samma folkgrupp så skulle du finna skillnader mellan dem.

Är inte detta ett talande bevis för att de som brukade leda muslimerna och deras sociala angelägenheter i de tidigare generationerna har fallit till korta i sin plikt något enormt, då de inte bistod med hjälp till de som kämpade för att sprida Islâm…”

Jag anser:

al-Maudoudi var fullständigt medveten om hans lands tillstånd. Han kände till dess historia och han kände till vilkengrad som muslimernas tro var kopplad och påverkad avderas förfäders trosuppfattningar, ja, även deras samtidaavgudadyrkare. Och han kritiserade de tidigaremuslimskaledarna för att ha fallit till korta i att sprida Islâm och för att inte ha gett tillräckligt stöd till individers insatser till att sprida Islâm, och i att fostra de som konverterar till Islam.

i denna djupa insikt finner man en stark anledning till att följa profeternas tillvägagångssätt i att kalla till monoteism och att rena avsikten för dyrkan av Allâh, och i att koncentrera på att ge betydelse till muslimernastrosläraför att rädda dem från klorna av Hinduismen och buddismen och liknandeshirk. Om han inte såg dessa kallare till tawhid som hans ledare borde han åtminstone ge dem sitt stöd med all han har genom att upplysa och författa och att rikta hans följare till det här ämnet istället för lägga alla sinaenorma resurser till politik och ekonomi. Om de skulle dö med tro på alla hans böcker om politik och ekonomi, skulle det rädda dem från den avgudadyrkan som dom hamnat i, skulle det rädda dem från elden?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.