Tron på Allaah

Skrivet av Sheikh Mohammed al-Utheimin Ur hans förklaring av boken: De tre grunderna.

Tron på Allaah består av fyra delar

1. Bekräftandet av Allaahs existens.
2. Bekräftandet av Allaahs herravälde.
3. Bekräftandet av Allaahs dyrkansrätt.
4. Bekräftandet av Allaahs namn och egenskaper.

Den första utav dem:

Bekräftandet av Allah, den Högstes, existens.

Och Allaah, den Högstes existens stöds av:

(1) det naturliga tillståndet

(2) intellektet

(3) uppenbarelsen

(4) det som upplevs och uppfattas.

(1) Vad gäller stödet i det naturliga tillståndet för hans existens: så har varje skapad varelse skapats på det naturliga tillståndet av bekräftandet av dess skapare, utan någon tidigare tanke eller utbildning. Ingen vänder sig iväg från detta naturliga tillstånd utom då hans hjärta tas över av något som vänder honom bort från det. Så som profeten, må Allaah prisa och välsigna honom, sade: ”Varje barn föds på det naturliga tillståndet (al-fitrah), sedan gör hans föräldrar honom till en jude, eller en kristen eller en Magian” [Återberättat av al-Bokhari].

(2) Vad gäller stödet i intellektet för Allahs, den Högstes existens: Så är det då alla dessa skapade saker, de föregående och de kommande, måste ha en skapare som fick dem att existera. Då det inte är möjligt för något att skapa sig själv och inte heller att det kommer till av en slump.

Det är inte möjligt för något att skapa sig själv, då det är omöjligt; då den innan den existerade inte fanns, så hur kan det då vara en skapare?

Och det är inte heller möjligt att det kommer till av en slump, då inget sker av sig själv. Och med detta häpnadsväckande arrangemang och denna harmoniska ordning, och sambandet mellan orsak och verkan och mellan allt som finns, så blir det absolut omöjligt alltihop kom till av en slump. Och då det som kommer till av en slump i grunden inte är ordnat, hur kan det då förbli och utvecklas på ordnat sätt?!

Och då det inte är möjligt att dessa skapelser skapade sig själva, och inte heller att de kom till utav en slump så visar detta att någon har skapat dem, och det är Allaah, skapelsens Herre.

Och Allaah, den Högste, har nämnt det här intellektuella stödet, och slutgiltiga beviset i sorat at-Tor då han sa:

”Skapades de av ingenting eller är det de som skapade (sig själva)?! ”[Sorat at-Tor: 35]

Alltså de kom inte till utan en skapare och de skapade inte sig själva. Så det är påvisat att deras skapare är Allaah, den Högste. Och det är därför som då Jobeir ibn Mut’im, må Allaah vara nöjd med honom, hörde Allaahs sändebud, må Allaah prisa och välsigna honom, recitera Sorat at-Tor (ur Koranen) fram till versen:

”Skapades de av ingenting eller är det de som skapade (sig själva)?! Eller skapade de himlarna och jorden?! Nej, de har ingen säker kunskap. Äger de din Herres skatter eller har dem den absoluta makten?!” [Sorat at-Tor: 35-38]

Och Jobeir var en polyteist på den tiden, han sade efteråt: ”Mitt hjärta ville flyga, och det var först då som Imän (tro) satte sig i mitt hjärta” [Återberättat av al-Bokhari].

Låt oss också ge ett exempel som gör det tydligare. Sannerligen så om en person berättade dig om ett dekorerat slott, omgivet av trädgårdar, som floder flödade igenom, och att det var fyllt med mattor och soffor och dekorerat med olika sorters prydnader och skatter. Och sedan sade han till dig att detta slott, med all dess skönhet och allt som finns i det, skapade sig själv, eller att det kom till av en slump, utan någon skapare. Då skulle du omedelbart säga emot och förneka det och säga att han ljuger, och du skulle anse att det som han säger är dumheter. Kan man då säga att denna väldiga skapelse, med dess jord och himmel och dess himlakroppar och dess tillstånd, och dess otroliga och förbluffande ordning, kom till av sig själva, eller att de dök upp av en slump, utan att någon skapat dem?!

(3) Och vad gäller stödet i uppenbarelsen för Allaah, den Högstes existens: Så uttrycker alla de uppenbarade böckerna det. Och även de uppenbarade regler och lagar som försäkrar skapelsens välmående, tyder på att de kommer från en vis Herre, som känner till allt som gynnar hans skapelse. Och även informationen om tillvaron som uppenbarats, som tillvaron bekräftar tyder på att den kommer från en Herre som är fullt kapabel till att skapa det som Han informerat om.

(4) Och vad gäller stödet i det upplevda för Allaahs existens, så är det ur två vinklar:

[a] Att vi hör och ser att bönerna besvaras och att de nödställda räddas, till den graden att det är ett säkert bevis för hans existens.

Allaah den Högste, säger:

”Och minns Nooh, då han kallade (på Allaah) så Vi besvarade hans bön.” [Sorat al-Ambiä (21): 76]

Och Allaah den Högste, säger:

”Då ni sökte räddning från er Herre och Han besvarade er.” [Sorat al-Anfäl: 9]

Det rapporteras i Sahih al-Bokhari från Anas ibn Mälik, må Allah vara nöjd med honom: Att en beduin klev in moskén på en fredag då profeten, må Allah prisa och välsigna honom, höll predikan, och sade: ”Allaahs sändebud, egendomar förstörs och barnen är hungriga, så be till Allaah för oss.” Så han lyfte upp sin händer och bad. Så moln stora som berg syntes, och han hann inte komma ner från hans predikansstol innan jag hann se regn rinna ner från hans skägg. Därefter på den följande fredagen så kom samma beduin eller en annan och ställde sig upp och sade: ” Allaahs sändebud, husen kollapsar, och rikedomarna drunknar, så be till Allaah för oss.”, Så han lyfte upp sina händer och sade: ”Allaah, omkring oss, inte på oss” och honom pekade inte åt någon riktning utan att den klarnade. [Samlat av al-Bokhari].

Och bönernas besvarande har alltid varit något bevittnat, även idag, för den som är säker på Allaah, den Högstes hjälp, och som fullgör villkoren för att bönen ska besvaras.

[b] Att profeternas tecken, som kallas för ”mirakel” och som sågs av folket eller hörde talas om, är ett avgörande bevis för existensen av den som sände profeterna, och det är Allaah, den Högste. För att de var saker som låg utanför en människas kapacitet, och det var Allaah, den Högste som gjorde att skedde, för att ge stöd och hjälp till hans sändebud.

Ett exempel på det: Moosas tecken, må han välsignas, då Allaah, den Högste befallde honom att slå havet med hans stav. Så han slog det, och det delades upp i tolv torra vägar, vattnet däremellan var som berg.

Allaah, den Högste, säger:

”Därefter uppenbarade vi för Moosa, ’Slå havet med din stav’ Så det delades upp, och varje del var likt ett enormt berg.” [Sorat ash-Sho'ara: 63]

Ett annat exempel: Isas (Jesus) tecken, må han välsignas, att han brukade ge liv till de döda och föra ut dem ur deras gravar, med Allaahs tillåtelse.

Allaah den Högste, sade:

”Och jag återupplivar de döda med Allaahs tillåtelse.” [Sorat Äl Imran: 49]

Och han sade:

”Och när du förde upp de döda med min tillåtelse.” [Sorat al-Mä'ida: 110]

Ett tredje exempel: Mohammeds tecken, må han prisas och välsignas, då Quraish bad om ett tecken (för att han är Allaahs profet), så han pekade på månen, och den delades i två delar, och det sågs av folket.

Angå detta sa Allaah, den Högste:

”Timmen (domedagen) har närmat sig, och månen har delat sig. Och om avgudadyrkarna ser ett tecken så de vänder i väg från den och säger: ”Detta är magi som går över.’” [Sorat al-Qamar: 1-2]

Så dessa upplevda tecken, som Allaah den Högste verkställer som hjälp och stöd för hans sändebud, är slutgiltiga bevis för hans existens.

(2) Bekräftandet av hans Herravälde (ar-Robobia).

Det innebär att bara han är Herren och att han inte har någon partner eller medhjälpare.

Och Herren (ar-Rabb) är han som är ensam om skapandet, och ägandet och befallandet. Så det finns inte någon skapare annan än Allaah, inte heller någon som äger förutom han, och ingen befallning förutom hans.

Allaah den Högste, säger:

”Är det inte så att skapandet och befallandet hör till Honom.” [Sorat al-A'raf: 54]

Och Han sade:

”Sådan är Allaah, er Herre: Han har ägandet. Och de som ni dyrkar istället för honom, äger inte ens skalet på ett frö.” [Sorat Fatir: 13]

Och det är inte känt att någon utav de skapade förnekade Allaah, den Felfries Herravälde, förutom då de är arroganta, utan att egentligen tro på det de säger. Så som fallet var med Farao, då han sade till sitt folk:

”Jag är er Herre, den Högste.” [Sorat an-Näzi'ät: 24]

Och han sade:

”Invånare! Vad jag känner till, så har ni ingen gudom utom jag.” [Sorat al-Qasas (28): 38]

Men det var inte för att han trodde så. Allaah den Högste, säger:

”Och de förkastade dem trots att de var övertygade, på grund av deras högmod och orättvisa.” [Sorat an-Neml (27): 14]

Moosa sade till Farao, så som berättas för oss av Allaah:

”Han sade till Farao: Du vet att dessa tecken inte sänts ner av någon annan än Herren över himlarna och jorden som klara tecken (om sanningen gällande mitt kall). Men jag tror att du Farao, hör till de förgjorda.” [Sorat al-Isra (17): 102]

Därför brukade polyteisterna bekräfta Allah, den Högstes (guds) Herravälde, även om de bad till andra tillsammans med honom.

Allaah den Högste, säger:

”Säg (Mohammed r till polyteisterna): ’Till vem hör jorden och alla varelser på den, om ni vet?’ De kommer då att svara: ’De tillhör Allaah.’ Säg då: ‘Ska ni då inte tänka om (och lämna avgudadyrkandet)?!’ Säg till dem: ’Vem är de sju himlarnas Herre och den väldiga tronstolens Herre?’ De kommer då att svara: ’Det är Allaah.’ Säg då: ’Ska ni då inte frukta honom (och hans bestraffning för er avgudadyrkan)?’ Säg: ’I vems Hand är herraväldet över allting, och som skyddar men som ingen kan skydda en från, om ni vet?’ De kommer då att svara: ’Det är Allaah.’ Säg då: ’Så vart är ert förstånd.’” [Sorat al-Mo'minon (23): 84-89]

Och Allaah, den Högste sade:

”Och om du, (Mohammed r), skulle fråga dem (polyteisterna): ’Vem skapade himlarna och jorden?’ Så kommer de sannerligen att svara: ’Det är den Mäktige, den Allvetande som skapat dem.’” [Sorat az-Zokhrof (43): 9]

Och Han sade:

”Och om du (Mohammed r) skulle fråga dem om vem som skapade dem, så kommer de att svara: ’Det är Allaah.’ Hur kommer det sig då att de vänt sig bort (från att dyrka honom)?! ” [Sorat az-Zukhruf (43): 87]

Och Herren, den Felfries befallningar omfattar den existentiella befallningen och den lagstiftande befallningen. Så precis så som han kontrollerar och dömer i skapelsen efter hans vilja och enligt hans vishet, så är han är domaren när det kommer till att lagstifta dyrkanshandlingarna och reglerna för vår agerande (gentemot andra människor), enligt hans vishet. Så den som har någon mer än Allaah, den Högste, som lagstiftar dyrkanshandlingar eller som bestämmer i det som rör reglerna för vårt agerande, har då begått shirk (polyteism) och har inte förverkligat sin tro.

(3) Bekräftandet av Allaahs ensamrätt till dyrkan (al-Olohia):

Med andra ord: Bekräftandet av att bara han har rätt dyrkas, och att ingen delar rätten att dyrkas med honom.  Och Iläh (dyrkansobjekt eller gud) betyder det som dyrkas med kärlek och vördnad.

Allaah den Högste, säger:

”Och er gud (Iläh) är bara en gud, det finns ingen sann gud (dyrkansobjekt) förutom Han, den Barmhärtige, Förbarmaren.” [Sorat al-Baqara (2): 163]

”Allaah vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Han; och änglarna och de lärda likaså, ständigt rättvis, ingen har rätt att dyrkas utom Han, den Mäktige, den Vise.” [Sorat Äl Imran (3): 18]

Så allt som dyrkas med Allaah är falskt, då det inte förtjänar att dyrkas.

Allaah den Högste, sade:

”Detta därför att Allaah är den Sanne, och det som de (polyteisterna) dyrkar är det Falska. Och då Allaah är den Högste, den Störste.” [Sorat al-Hajj (22): 62]

Vidare så, faktumet att de kallas för dyrkansobjekt ger dem inte rätten att dyrkas. Angå al-Lät, al-Uzza och Mänät, så säger Allaah, den Högste:

”De är bara tomma titlar (att kalla dem för gudar) som ni och era förfäder gett dem, och som Allaah inte gett någon tillåtelse för.” [Sorat an-Nejm (53): 23]

Han säger att Hood sade till sitt folk.

”Argumenterar ni med mig om titlar som ni och era förfäder gett (till dessa avgudar), och som Allaah inte gett någon tillåtelse för.” [Sorat al-A’raf (7): 71]

Han säger att Yosuf sade till hans två medfängslade:

”Är att dyrka olika avgudar bättre än att dyrka Allaah, den Ende, Han som styr allt?! Ni dyrkar endast tomma titlar som ni och era förfäder gett (till dessa avgudar) och som Allaah inte gett någon tillåtelse för. Dömandet hör endast till Allah. Han har beordrat er att inte dyrka andra än Han, det är det som är den Raka och Sanna religionen, ändå så vet de flesta inte (och gör shirk).” [Sorat Yosuf (12): 39-40]

Därför brukade sändebuden säga till deras folk:

”Dyrka endast Allaah, det finns ingen som förtjänar er dyrkan utom han.” [Sorat al-A’raf (7): 59]

Men polyteisterna vägrade detta och fortsatte ha andra gudar med Allaah, som de dyrkade jämte Allaah, den Felfrie, den Högste, sökande deras stöd och räddande.

Allaah den Högste, har avslöjat fruktlösheten av polyteisternas dyrkan av avgudar med två klara intellektuella bevis:

(1) Att dessa avgudar, som de dyrkar, inte har några gudomliga egenskaper. Snarare är de skapade varelser som inte kan skapa, och de kan inte heller gynna de som dyrkar dem, och inte heller kan de skydda dem från skada; inte heller har de någon makt över liv och död; inte heller äger och kontrollerar de något i himlarna, inte heller har de någon delaktighet däri.

Allaah den Högste, säger:

”Och de har tagit som gudar, saker som inte kan skapa och som själva är skapade, och som inte kan skydda dem eller gynna dem, och inte heller har de makt över död eller livet eller återuppståndelse.” [Sorat al-Forqan (25): 3]

Och Allaah, den Högste, sade:

”Säg (Mohammed r till polyteisterna): Kalla på de som ni tror på istället för Allaah. De förfogar inte över det allra minsta, vare sig i himlarna eller i jorden, inte heller har de någon delaktighet däri, och inte heller har han någon medhjälpare bland dem. Och medlingen gynnar inte förutom de som han tillåtit medla.” [Sorat Saba (34): 22-23]

Och Han sade:

”Dyrkar de jämsides med Allaah det som inte skapar och som själva är skapade?! Och som varken kan gynna dem och inte heller sig själva ger de stöd.” [Sorat al-A’raf (7): 191-2]

Så då detta är dessa gudars tillstånd, så att dyrka dem är bland det dummaste och felaktigaste.

(2) Att dessa månggudadyrkare brukade bekräfta att Allaah, den Högste, ensam är Herren och skaparen som i vars Hans hand ligger herraväldet över allting; och att han skyddar, och att ingen kan skydda från honom. Och att detta nödvändiggör att de särskiljer honom med rätten att dyrkan, så som de har särskiljt honom med Herraväldet.

Så som Allaah den Högste, sade:

”Människor! Dyrka er Herre, Han som skapade er och de innan er så att ni må vara utav de Gudfruktiga. Den som för er gjorde jorden till en viloplats och himlen till ett tak, och sände ner från himlen vatten och förde fram ur växtligheten föda för er. Så sätt inga likar till Honom mot er vetskap.”  [Sorat al-Baqara (2): 21-22]

Och han sade:

”Och om du (Mohammed r), skulle fråga dem (polyteisterna bland ditt folk) om vem som skapade dem så kommer de att svara: ’Det är Allaah’. Så hur kommer det sig att de vänt sig bort (från att dyrka Honom)?! ” [Sorat az-Zokhrof (43): 87]

Och han sade:

”Säg (Mohammed r till polyteisterna): Vem ger er försörjning från himlarna (genom regn) och jorden (genom växtlighet) eller vem är det som förfogar över hörseln och synen? Och för fram det levande ur det döda och för fram det döda ur det levande? Och vem bestämmer över angelägenheterna? De skall svara: ”Det är Allaah.” Säg då: Ska ni då inte frukta Allaah (och hans bestraffning). Sådan är Allaah – er Herre, den Sanne. Så vad kvarblir efter sanningen annat än vilseledelse, så hur kommer det sig att ni vänt er bort (från den klara sanningen)?! ” [Sorat Yonus (10): 31-32]

(4) Bekräftandet av Allaahs namn och egenskaper.

Det är att bekräfta alla namn och egenskaper som Allaah bekräftat för sig själv, i Hans bok, eller i hans sändebuds Sunna av, må han prisas och välsignas. På ett sätt som passar honom, utan att förvränga dem (tahrif), och utan att förneka av dem (ta’til), och utan att ange hur de är i verkligheten (tekjif) och utan göra andra jämlika med Honom (temthil).

Allaah den Högste, säger:

”Och Allaah har de mest utmärkta namnen, så be till honom med dem och lämna de som har avviker angående hans namn – de kommer att bestraffas för det som de gör.” [Sorat al-A’raf (7): 180]

Och han sade:

”Han har det högsta exemplet i himlarna och jorden, och han är den Väldige, den Kloke.” [Sorat ar-Rom (30): 27]

Och han sade:

”Ingenting är som Han, den Hörande, den Seende.” [Sorat ash-Shora (42): 11]

Och i denna fråga så har två grupper gått vilse:

(1) ”al-Mo’attila” – de som förnekar Allaahs namn och egenskaper, eller vissa av dem, då de tror att bekräfta dem innebär att man förliknar, alltså att man förliknar Allaah, den Högste med hans skapelse. Och det här är fel ur flera perspektiv, bland dem:

[a] Att det skulle nödvändiggöra saker som inte stämmer, som att det skulle finnas motsägelse i Allaah, den Felfries tal. Detta då Allaah, den Högste, bekräftade namn och egenskaper för sig själv och förnekade att något är jämlikt med honom. Så om att bekräfta namn och egenskaper innebär att förlikna Allaah vid hans skapelse, så skulle det innebära att det finns motsägelse i Allaahs tal, och att en del går emot den andra.

[b] Att om två saker delar ett namn eller en egenskap, så betyder det inte att de är jämlika. Så du ser t.ex. att två människor delar faktumet att de båda är människor med hörsel, syn och tal – men det nödvändiggör inte att de är jämlika i det som det innebär att vara människa, och i hörsel, syn och tal. Dessutom ser du att djur har händer och fötter och ögon, men faktumet att de delar samma namn, nödvändiggör inte att deras händer, fötter och ögon är likadana. Så när det blir klart för dig hur stor skillnaden mellan de skapade är i de saker som delar namn eller egenskap, så blir skillnaden mellan skaparen och skapelsen tydligare och enormare.

(2) ”al-Moshebbiha” – de som bekräftade namnen och egenskaperna samtidigt som de förliknade Allaah, den Högste, vid hans skapelse. Då de tror att det är det som texterna tyder på innebär, då Allaah, den Högste, tilltalar tjänarna (människorna) med det som är begripligt för dem. Och det här är helt felaktigt ur flera perspektiv, bland dem:

[a] Att Allaah, den Högste, skulle likna hans skapelse är något som är helt felaktigt och avfärdas av intellektet och uppenbarelsen. Och det är inte möjligt att texterna i Boken och Sunnan har en felaktig innebörd.

[b] Att Allaah, den Högste, tilltalade tjänarna (människorna) med det som är begripligt för dem gällande grundbetydelsen, men vad gäller deras realitet och hur dessa betydelser egentligen är i verkligheten, så är det bland den informationen om Allaah som Allaah, den Högste, behållit för sig själv.

Så då Allaah bekräftar om sig själv att han hör, så är hörsel något som är begriplig för oss vad gäller dess grundbetydelse (och det är kapaciteten att höra ljud). Men vad gäller hur Allaah, den Högstes hörsel är i verkligheten, så är det något som vi inte känner till. För hur hörseln är skiljer sig, även bland de skapade. Så skillnaden mellan skaparen och skapelsen är då tydligare och enormare.

Och då Allaah, den Högste, informerar oss om att han steg på sin tronstol, så är ’att stiga på’ något som är begripligt för oss vad gäller dess grundbetydelse. Men vad gäller hur påstigandet är i verkligheten, så är detta är något som vi inte känner till, alltså Allaahs stigande på Hans tronstol. Så att stiga på en fotstol är inte samma som att stiga på en svår och vild kamel. Så då det skiljer sig åt när det kommer till skapelsen så är skillnaden mellan skaparen och skapelsen tydligare och enormare.

Och att Bekräfta Allaah, den Högste, på det sätt som vi beskrivit, bär stora frukter för de troende, bland dem:

(1) Att man verkligen särskiljer av Allaah, den Högste så att man inte är fäst vid någon annan än han vad gäller hopp eller fruktan, och att man inte dyrkar någon annan.

(2) Att man ökar ens kärlek till Allaah, den Högste, och vördnad till honom så som Hans kompletta namn och ädla egenskaper nödvändiggör.

(3) Att man dyrkar Honom, genom att göra allt som han har befallt, och att hålla sig borta från allt som han har förbjudit.

Slut på citatet ur Sheikh Mohammed al-Utheimins förklaring av boken ”De tre grunderna”.
Översatt av Suleiman